Vad händer?
Generationskriget har varit aktuellt i decennier. Redan i början av 90-talet skrev moderatledaren Ulf Kristersson och några andra en bok med just den titeln. Då handlade det om 40-talisterna som ”Homo Bidragus”. 10 år senare kallade dåvarande socialdemokratiske finansministern samma generation för ”köttberget”. Det var innan sociala media blivit den naturliga arenan för den här sortens diskussioner, så spridningen blev förhållandevis begränsad.
Inför 2020-talet trappas kriget upp, blir globalt, viralt och får andra dimensioner. Det står mellan ”(Baby) Boomers”, födda 1946 och 1964 på ena sidan och ”Gen Z”, födda 1997 och framåt (även om Millenials, födda 1980–1996 också finns med på ett hörn). I korthet kan man säga att Gen Z har tröttnat på Boomers nedlåtande ton, att de är hopplöst borta inte bara när det gäller teknik, utan inför det mesta i dagens verklighet, samt och nog så väsentligt, att de har pantsatt Gen Z framtid, genom att inte ta klimatförändringen, och i den amerikanska kontexten även skolskjutningarna, på allvar. Epitetet Boomers används flitigt och nedsättande av de yngre för att beskriva de äldre, som ofta svarar med att vara just så nedlåtande som Gen Z anklagar dem för att vara.
Redaktionens kommentar
Även om man är en Boomer går det ändå rätt lätt att förstå den unga generationens ilska och vanmakt. De ser ut att bli den första generationen som får det sämre ställt än sina föräldrar. Detta konstateras i en visserligen finsk rapport, men situationen är likartade i Sverige. De unga dricker mindre alkohol, röker mindre, spelar hasardspel mindre, och råkar ut för färre trafikolyckor, samtidigt som de trivs bättre i skolan, har hög arbetsmotivation och deltar oftare än tidigare i frivilligarbete. Som belöning för detta goda uppförande har vi Boomers sett till att såväl bostadsmarknad som arbetsmarknad blivit mycket svårare att ta sig in på. Inte konstigt att en och annan spydig kommentar över den äldre generationen dyker upp på nätet.
Till detta ska läggas de vitt skilda uppfattningarna mellan generationerna om hur klimatfrågan ska hanteras.
En pikant detalj i sammanhanget är den så kallade generationssolidariteten i pensionssystemet, dvs att dagens pensionärer får sin pension från de insättningar som dagens löntagare gör och inte, som många tror, från de insättningar man gjorde när man själv var yrkesverksam. De egna insättningarna avgör visserligen pensionens storlek, men det finns inga pengar avsatta utan de tas från dagens löntagare, som i sin tur räknar med att nästa generation blir lika generös. Men vad händer om någon yngre generation, till exempel dagens, tröttnar och via sina politiska representanter hävdar att de äldre inte gjort sig förtjänta av någon pension? Bara en tanke.
