Med osäkerheten som ledstjärna
Vad händer?
Covid 19 har på ett övertydligt sätt demonstrerat att vi lever i en VUCA World, dvs en värld som är instabil, osäker, komplex och svårförståelig. Det har den visserligen varit rätt länge, men pandemin ställer saken på sin spets, när samhällen stänger och invånarna känner sig maktlösa och utan kontroll. Men riskerna i omvärlden består av mycket annat utöver pandemier, vilket kommer att uppmärksammas allt mer. Ett bekant tema är alla katastrofer i klimatförändringens fotspår. Den globala uppvärmningen tickar på, men nu lite utanför mediernas fokus, vilket innebär att skogsbränder, orkaner och översvämningar inte får samma uppmärksamhet som förut. En annan risk i tillfällig medieskugga är den postantibiotiska framtiden – det faktum att 750 000 människor dör varje år till följd av resistenta bakterier och att den siffran beräknas stiga till 10 miljoner år 2050, om inget görs. Ytterligare en mer eller mindre bortglömd global riskfaktor är de nästan 14 000 kärnstridsspetsar som enligt SIPRI finns i nio länder världen över. För att inte tala om att terrorister av olika schatteringar knappast tänker ta sabbatsår.
Slutsatsen blir att omvärlden post-corona är en osäkrare och oroligare plats, vilket till exempel innebär att många kommer att avvakta med mer sorglösa, och ofta klimatpåverkande aktiviteter, som en utlandsresa eller ett onödigt spontanköp.
Redaktionens kommentar
Att leda och arbeta i en sådan verklighet kräver andra prioriteringar. Att känna sig trygg på jobbet, såväl rent praktiskt, som när det gäller arbetets organisation blir högprioriterat. De trånga, mysiga, kreativa lokalerna uppskattas inte lika mycket, åtminstone inte på ett tag. Halvkrassliga arbetskamrater gör bäst i att hålla sig hemma, och handtvätt och alcogel blir fortsatt en självklarhet. Facket får behålla många av sina nytillkomna medlemmar och gig-ekonomin hamnar i vänt-läge. Hur det går med intresset att investera i våghalsiga startup-bolag återstår att se.
