Vad händer?
Den tredje revanschmöjligheten är mer av ett långskott, och där meningarna är delade. Men med stormningen av Kapitolium som en omtumlande utgångspunkt finns det anledning att åtminstone reflektera över om tillräckligt många i USA och andra delar av världen fått nog av polariseringen för att söka sig mot mitten. I så fall finns det antal kandidater att vända sig till, beroende på i vilket land man befinner sig. I grannlandet Danmark, t.ex. har den tidigare statsministern Lars Løkke Rasmussen förvånat många genom att efter 40 år lämna sitt parti Venstre, för att bli politisk vilde. Orsaken är att han menar att partiet glidit för lång ut åt höger, inte minst i invandringsfrågan. De flesta förväntar sig att Rasmussen ska göra en ”Borgen” och starta ett nytt parti, just med sikte på mitten.
I Storbritannien har Boris Johnson visserligen en stabil majoritet i parlamentet, men intresset (och opinionssiffrorna) ökar ändå stadigt för Labours relativt nye ledare, Keir Starmer. Han är fast besluten att föra partiet tillbaka mot mitten, efter Jeremy Corbyns förödande vänstersväng. Återstår att se hur väl han lyckas.
Både Rasmussen och Starmer lever än så länge enbart på hoppet, utan någon politisk makt. Det har däremot en annan mittenpolitiker – Frankrikes president, Emmanuel Macron. Han lyckades som bekant med bedriften att på mindre än ett år starta ett nytt politiskt parti (En Marche!), som ”varken skulle samla högern eller vänstern, utan fransmännen” och vinna en storseger i presidentvalet 2017. Skulle han klara av att vinna även nästa presidentval 2022 kan man nog konstatera att den politiska mitten är en kraft att räkna med och då inte enbart i Frankrike.
Redaktionens kommentar:
Även i Sverige talas det om att den politiska mitten kan vara på väg tillbaka. Det menade åtminstone Lars Stjernkvist (S) och Ulrika Schenström (M) i ett samtal i Godmorgon världen för ett par veckor sedan. Och statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson twittrade ungefär samtidigt att ”den politiska mitten är en till stor del outnyttjad väljarmarknad där det finns flest väljare”.
Vad som talar emot är sociala medias makt. Vett, sans och eftertanke är inget som skapar klick, likes eller säljer annonser. Eller?
