Vad händer?
Vad kommer att hända med den amerikanska demokratin? Det är en fråga som engagerar allt fler, både i USA och i vårt fall även Sverige. Att den är hotad tycks det inte råda något tvivel om. Frågan är hur och om det möjligtvis finns något att göra.
Hoten är flera och alla kommer från Republikanerna (om man inte är republikan själv förstås, för då är det Demokraterna som är problemet). Ett scenario är valstöld, som sker genom att man utser lokala valförrättare som inte är lojala mot konstitutionen utan enbart mot det republikanska partiet och som därmed är beredda att ge valsegern till en republikan, oberoende av valresultatet.
Ett annat alternativ är att begränsa eller försvåra röstandet, genom krångliga ID-regler, minska vallokalernas öppettider, förbjuda möjligheten att ge dem som köar till vallokalen ett flaska vatten eller en smörgås, osv. Det drabbar främst unga, fattiga, svarta och immigranter som troligen skulle rösta på Demokraterna om de nådde fram till röstningsbåset.
En tredje möjlighet är redan på plats i form av de krångliga valsystemet med elektorsröster som missgynnar stora, folkrika stater. Efter folkräkning som sker vart tionde år, och ett sådant år är det nu, går det dessutom att ändra valkretsarnas utformning till sin egen fördel, så kallad Gerrymandering, vilket i ärlighetens namn båda partierna ägnar sig åt.
Den fjärde aspekten är insikten att det republikanska partiet har blivit alltmer likt Fidesz i Ungern, PIS i Polen och AKP i Turkiet, dvs. demokratisk opålitligt, så frågan är vad partiet skulle göra efter en eventuell valvinst. Skulle man då verkligen släppa från sig makten vid en förlust i nästa val?
Och vad finns att göra? Den frågan ställer sig bland annat The Economist och svaret tycks vara – inte mycket. Mer än hoppas att Trump försvinner på något sätt. De delvis nya tongångarna från Mitch McConnell och Mike Pence kan dock möjligen ge lite hopp om att det republikanska partiet inte är helt förlorat.
Redaktionens kommentar
I det svenska perspektivet konstaterar Bo Rothstein i en debattartikel att det nog är dags att tänka det otänkbara och förbereda sig för att USA:s demokrati skulle kunna falla i närtid. I så fall blir det att planera för en mängd obekväma beslut, från hur vi ska kunna försvara oss om NATO blir irrelevant till hur hanterar vi beroendet av de amerikanska tech-jättarna som Google, Netflix och Facebook när det gäller integritet och säkerhet? Låtsas som det regnar, eller?
