Vad händer?
Framför allt i USA är oron för den ökade polariseringen stor, eftersom det är en utveckling, som i förlängningen kan hota demokratin. Inom EU pågår oförtrutna, men rätt tandlösa, försök att säkerställa att alla medlemsländer, men speciellt Polen och Ungern, efterlever de demokratiska spelregler som EU bygger på.
Det pågår en hel del forskning och annat arbete kring hur polariseringen ska kunna undvikas. Slutsatserna är dock rätt lama, som att ”undvik dåliga skämt” och ”satsa på empati för att minska fördomarna”. De finns också de som menar att polariseringen i sig inte är ett problem, utan en del av det demokratiska samtalet. Det är först när folk slutar upp att prata med varandra och börjar betrakta den andre som oseriös, okunnig och illvillig som det blir bekymmersamt.
Redaktionens kommentar
Den svenska, polariseringen är jämförelsevis beskedlig, något som alla naturligtvis inte håller med om. Den finns inom politiken, främst i synen på Sverigedemokraterna, men också i konflikten mellan stad och land och i den allt större förmögenhetsklyftan. Allvarligast är dock polariseringen i utanförskapsområdena, där det uppenbarligen har etablerats parallellsamhällen som inte tycks följa svenska regler och värderingar, utan byggt upp egna normer och även ägnar sig åt rättsskipning, vilket märkts i såväl gängskjutningarna som påskkravallerna. Den ordningen behöver brytas för att den svenska polariseringen ska förbli beskedlig.
