Vad händer?
Missnöjet med hur de etablerade politiska partierna i olika länder hanterat allt från finanskrisen 2008, över flyktingkrisen 2015, till dagens energi- och inflationskris har varit, och är en perfekt grogrund för anti-etablissemangspartierna och därmed polariseringen i Europa.
Två val på sistone kan möjligen skicka lite annorlunda signaler. Att Emmanuel Macron valdes om som Frankrikes president, om än med mindre marginal, är ett hälsotecken, eftersom det är första gången på 20 år som en sittande president blir omvald. Samma gäller för att Sinn Fein för första gången någonsin blir största parti i det nordirländska parlamentet. I Frankrike är tillräckligt många väljare fortfarande beredda att rösta för att hålla högernationalisterna borta från makten och på Nordirland har allt fler tröttnat på Unionisterna konfrontatoriska retorik och bortser från Sinn Feins problematiska bakgrund, eller för den delen rästar på det nya mittpartiet Allianspartiet.
Ytterligare en faktor som verkar dämpande på polariseringen är kriget i Ukraina. Enigheten i EU har väl aldrig varit så stor som nu. Alla tycks försöka dra sitt strå till stacken för att genomföra sanktionerna mot Ryssland och rentav hjälpa varandra (inklusive särskilt hjälp till Ungern och Bulgarien) för att kunna förverkliga åtminstone ett oljeembargo, i väntat på ett gas-dito. Och populist-Polen har plötsligt blivit flyktingmottagande hjälte-Polen!
Redaktionens kommentar
Och hur kommer macarons in i bilden (förutom ordleken)? Jo, via Ibsen! I hans pjäs ”Ett dockhem” symboliserar dessa läckerheter Noras uppror mot sin make, eftersom han förbjudit henne att äta sådana, men hon gör det ändå. I dagens kontext kan upproret vara såväl historiskt – populisterna uppror mot etablissemanget, som framåt- att allt fler väljare verkar göra uppror mot polarisering och ytterkantspartier.
