Vad händer?
Den totalitära enpartistaten Kina har sakta och målmedvetet under decennier flyttat fram sina positioner inom snart sagt alla upptänkliga områden. Somligt, som att landet numera dominerar när det gäller solpaneler och sällsynta jordartsmineraler har mer eller mindre gått under radarn, liksom olika mer eller mindre tvivelaktiga aktiviteter i anslutning till Den nya Sidenvägen.
Annat har väckt berättigad, internationell uppmärksamhet och indignation, som det ökade förtrycket i Hong Kong, det upptrappade militära hotet mot Taiwan och behandlingen av uigurerna i Xinjiang.
Diktaturens behandling av den egna befolkningen har också noterats med oro av det internationella samfundet. Det kinesiska kommunistpartiets totala likgiltighet för individens behov och integritet har särskilt kommit till uttryck i de drakoniska nedstängningarna av städer och samhällen för att det store ledaren Xi Jinpings nolltoleransstrategi inför den covid-pandemi som man själva varit orsaken till, inte ska kunna ifrågasättas. En kanske ännu mer skrämmande integritetskränkning är Kinas gigantiska övervakningssystem som bedömer medborganas önskade eller oönskade beteende och ger dem plus- eller minuspoäng som kan påverka hela deras vardag.
Redaktionens kommentar
Vad kan då konsekvenserna bli av enpartistatens framfart för oss i övriga världen? Det är en frågeställning som man inte är direkt ensam om att grunna på. De flesta bedömare verkar ense om att det finns två nivåer. Den ena tar fasta på Kinas betydelse för världsekonomin, att en framtida eventuell isolering och handelsbojkott knappast låter sig göras, utan mycket stora effekter på den västerländska ekonomin – betydligt större än den energi- och bränslekris sanktionerna mot Ryssland medfört. Den andra nivån är ännu allvarligare. Kina är i full färd med att, precis som Ryssland, utmana den västerländska världsordningen som etablerades efter järnridåns fall och kommunismens kollaps. Alla stater ska vara likställda och också fritt få välja både samhällssystem och säkerhetspolitik. Ingen stat har rätt att med våld tvinga en annan stat till underkastelse. Kina däremot tror enbart på den starkes rätt och avser även dela in världen i olika makt- och intressesfärer. Man misstror även de demokratiska rättigheter och har med all önskvärd tydlighet visat på hemmaplan vad det leder till. Så nog lär det få konsekvenser för oss alltid.
