Vad händer?
Den som tittat på den senaste säsongen av Netflixserien ”The Crown” har blivit påmind om begreppet “Annus Horribilis,”. Det myntades av Drottning Elisabeth II i ett tal hon höll 1992 för att fira hennes då 40 år på tronen. Drottningen konstaterade, med sedvanlig brittisk underdrift, att: ”1992 är inte ett år som jag kommer att se tillbaka på med outspädd glädje.”
20 år senare är man beredd att använda samma uttryck för år 2022, med kvardröjande pandemi (åtminstone i Kina), den brutala hanteringen av regimen i Iran av protesterna efter den unga kvinnan Mahsa Aminis död, det bleka resultatet av klimatmötet COP27 i Sharm El-Sheikh, Rysslands (försök till) invasion av Ukraina med, förutom krigets alla fasor, även vidhängande matkris, elkris och bränslekris.
Denna hemska verklighet finns förvisso, men under radar pågår faktiskt en annan, parallell utveckling som också är värd att uppmärksammas (fast det sker sällan). Googla på ”The world is getting better” och vips möter man denna alternativa värld som på punkt efter punkt redovisas i tabeller och grafer. Den extrema fattigdomen minskar, liksom svält, barnadödlighet och barnarbete, medan den förväntade livslängden ökar (från 36 år 1920 till 72 år i dag) Ökar gör till och med vi människors genomsnittliga längd, vilket tydligen är ett mått på vårt välmående. Den alltid lika optimistiske Björn Lomborg spär på med ytterligare signaler, som att kostnaden för skador efter naturkatastrofer inte ökar, utan tvärtom minskar som procent av BNP (mest beroende på att samhället kan skydda sig bättre). Till och med Bill Gates är åtminstone lite optimistisk. Den senaste Goalkeepers Report on global progress från Bill & Melinda Gates Foundation konstaterar visserligen att 2022 inte varit världens bästa år, men det sker ändå framsteg på många vårdområden som fonden sponsrar inom bland annat barnhälsa, AIDS, malaria och cancer. Och inte minst – i hundratals år har människan varit rädd för överbefolkning, att jorden inte skulle räcka till. Den rädslan har i stort sett försvunnit (och tyvärr ersatts av andra rädslor, men det är en annan historia).
Redaktionens kommentar:
I det här sammanhanget kan det vara nyttigt att påminna sig om mediernas betydelse. Dåliga nyheter skapar som bekant större rubriker än goda, något som inte minst sociala medier tagit till sig och utnyttjat till fullo. En annan sak att påminna sig om är Hans Rosling och hans idoga kamp för en nyanserad världsbild. Hans legendariska bok Factfullness har en engelsk undertitel som säger det mesta: Ten Reasons We’re Wrong About the World – and Why Things Are Better Than You Think. Han var som bekant måttligt imponerad av journalisters urvalsmetoder och relativiserande av fakta
