Vad händer?
Även om världen faktiskt blir bättre på många områden så är det ändå pandemin, kriget i Ukraina och allt annat elände som till stor del präglar tidsandan. På ytan rullar det mesta på, och drygt tre fjärdedelar av alla i Sverige – både barn och vuxna – uppger att de har ett gott psykiskt välbefinnande eller en hög livstillfredsställelse, men under radar breder en vilsenhet ut sig kring olika livsval i dessa turbulenta tider. Hur ska man t.ex. jobba? Under och direkt efter pandemin var det distans- eller hybridarbete som gällde. Nu är det andra tongångar. Stödet för ett flexibelt arbetsliv vacklar hos cheferna visar undersökningar från såväl BCG som Microsoft. 85 procent av arbetsledarna svarade att distansjobb har gjort det ”utmanande” att lita på att de anställda gör vad de ska. Cheferna längtar tillbaka till tiden före pandemin när medarbetarna syntes på kontoren och dryftade lösningar på problem vid kaffemaskinen.
Och hur ska man bo? Pandemin gav en skjuts upp för stora bostäder en bra bit utanför stadskärnorna, med pendlingsmöjligheter och rimlig prisnivå. Mycket livskvalitet för pengarna för den som hade någorlunda ekonomi och arbetsuppgifter som tillät distansarbete. Något år senare är det en helt annan verklighet. Skyhöga energi- och bränslepriser, inställda pendeltåg, stenhård förkylningskontroll på förskolan och förväntningar att man ständigt ska vara på plats på kontoret.
Och vem kan man lita på i denna alltmer polariserade värld? I politiken blir framför allt den känslomässiga gränsen mellan olika partier allt tydligare. Man har svårt att umgås och än mindre lita på personer som kommer från ”den andra sidan”. Sverige ligger högt i internationella jämförelser vad gäller den typen av polarisering.
Slutsatsen blir att vilsenheten breder ut sig och för att citera Lena Andersson – Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Redaktionens kommentar
Vilsenheten gäller inte bara individer, utan även nationer, som numera många gånger har svårt att ta ut färdriktningen. Vilsenheten inför Sveriges Nato-ansökan är ett exempel. Ett ännu tydligare är Tysklands helomvändning efter den ryska invasionen av Ukraina. Denna ”Zeitenwende” som först hade drag av djärv nystart har ersatts av en rädsla för bakslag. Tyskland har svårt att omdefiniera sin säkerhetspolitiska roll när de tidigare principerna som väglett landet är inte längre tillämpliga. Tala om vilsenhet!
