Vad händer?
Att vi numera lever i en polariserad värld är knappast något som förvånar eller förbryllar. Det har skrivits spaltkilometer både forskningsartiklar och vanliga artiklar om denna polarisering, vad den beror på, vad det kan tänkas leda till och hur man eventuellt skulle kunna ”besegra” den. Vad det däremot skrivs nästan ingenting alls om är det faktum att de två rivaliserande sidorna ofta är så jämnstarka. I land efter land handlar en valseger om några enstaka procent. I oktober förra året vann till exempel Lula da Silva i Brasilien med 50,9 procent av rösterna mot Bolsonaros 49,1 procent. I andra länder, som Frankrike, Tyskland och Danmark har det varit inte fullt så jämnt, men skillnaden mellan att vinna eller försvinna (från makten) rör sig ofta om några enstaka procent. I USA är väljarna som bekant delade i två tydliga block, med ungefär 45 procent av väljarna vardera. Slutresultatet för såväl Demokrater som Republikaner har de senaste årtiondena pendlat mellan 46 och 52 procent, oberoende vilket typ av val det handlar om.
Trots att de politiska partierna, oberoende av i vilket land de befinner sig, har mycket att tjäna på att dra sig mot den politiska mitten så är det förbryllande få som gör det. Polariseringen hos kärnväljarna är uppenbarligen för stark, kanske tydligast illustrerat hos Republikanerna i USA. Visserligen pågår den en viss distansering från Trump, men den i dagsläget troligaste utmanaren, Floridas guvernör Ron DeSantis, framstår åtminstone i ett europeiskt perspektiv, lika värdekonservativ och populistisk som den tidigare presidenten.
Redaktionens kommentar
Den här trenden är uppenbarligen mycket stark även här i Sverige. I höstens val fick Socialdemokraterna med samarbetspartier 48,9 procent och moderaterna med sina samarbetspartier 49,6 procent, vilket räckte till maktskifte. Den gängse bilden är således att Sverige är precis lika polariserat som många andra länder, men det motsägs av U som tvärtom visar att det finns få tecken på att vi i Sverige har en polarisering som hotar att lamslå demokratiska samtal eller processer. Det svenska partisystemet har alltid varit starkt polariserat och den ideologiska vänster–högerpolariseringen kännetecknas av stabilitet snarare än förändring. Frågan är om den bilden fortfarande stämmer?
