Vad hände det året?
De trender som passerar revy i nyhetsbreven från 2009 illustrerar på ett utmärkt sätt utmaningen att skilja agnarna från vetet när det gäller omvärldssignaler. Å ena sidan konstaterades att nätet kommer att bli en aktivitet främst i mobilen och att 10-talet har alla möjligheter att bli Kinas och Indiens decennium, vilket i båda fallen visade sig vara korrekt. Men å andra sidan skrev redaktionen även positivt om sådana företeelser som Google Wave, som enligt företaget på ett perfekt sätt kombinerade e-post, direktmeddelanden, wiki och sociala nätverk. samt det nya yrket läsplatteinspiratör, dvs kändisar och opinionsbildare (några influencers existerade inte på den tiden) som med läsplattan under armen skulle försäkra oss övriga vilken fantastisk läsupplevelse som väntade. Google Vawe gick i graven efter bara något år, och i stället för läsplatteinspiratörer fick vi lite senare ljudboksboomen.
Redaktionens kommentar i dag:
Så här i backspegeln kan man konstatera att 10-talet blev ett framgångsrikt decennium för både Kina och Indien, men knappast på det sätt vi trodde 2009. Det året hette Kinas president fortfarande Hu Jintao, det kollektiva ledarskapet hyllades, relationen med väst var, om inte hjärtlig så åtminstone balanserad och fokus låg på att skapa fortsatt tillväxt. I dag, 14 år senare heter presidenten som bekant Xi Jinping, det kollektiva ledarskapet är skrotat och ersatts av en personkult, relationen till väst närmast konfrontatorisk och fokus ligger på att cementera kommunistpartiets maktposition. I Indien hette premiärministern år 2009 Manmohan Singh från Kongresspartiet. Singh som har ekonomexamen från såväl Oxford som Cambridge och arbetat för IMF, förde en västvänlig och ekonomisk liberal politik. I dag heter premiärministern Narendra Modi från det hindunationalistiska partier BJP. Partiet förespråkar social konservatism och en utrikespolitik centrerad på nationalistiska principer. I praktiken innebär det att Indien numera är att betrakta som en hindunationalistisk autokrati som angriper minoriteters rättigheter och driver en personkult runt premiärministern.
Såväl Xi Jinping som Narenda Modi är exempel på en trend mot starka ledare, som är minst sagt tydlig i dag, men som var svår att förutse 2009.
