Vad hände det året?
2013 diskuterades ofta lyckotrenden och då oftast Bruttonationallycka som ett alternativ till BNP, Bruttonationalprodukten, som mätmetod för en nations välstånd och tillväxt. Det lilla bergslandet Bhutan fick stort genomslag för sitt nationella lyckoindex som vägde samman sådana faktorer som psykologiskt välbefinnande, hälsoläge, utbildningsnivå, kultur, tidsanvändning, samhällsstyrning, vitalitet, ekologisk mångfald, hållbarhet samt levnadsstandard. Det fanns (och finns) andra lyckorapportörer som World Happiness Report från Columbia University och Happy Planet Index. Alla hade och har olika infallsvinklar, men målsättningen är densamma – att försöka hitta mätmetoder som beskriver de faktorer som gör befolkningen i ett land lycklig. Redaktionens kommentar i dag:
För tio år sedan var förväntningar höga att lyckoforskningen skulle ta fram mätmetoder som kunde ersätta det klumpiga och fyrkantiga BNP-måttet där till exempel en bilolycka ses som en statistisk tillgång. Men så blev det inte, i alla fall inte ännu. Bhutan använder visserligen fortfarande, och med viss framgång, sitt nationella lyckoindex, men har inte fått några efterföljare i andra länder. World Happiness Report firade tioårsjubileum förra året på den internationella lyckodagen som stiftades av FN 2012 och som är 20 mars, dvs. ungefär samtidigt som det här nyhetsbrevet kommer ut. Ett jubileum som bland annat uppmärksammade hur pandemin fått människor att reflektera över vad som gör en lycklig här i livet, vilket gjort att intresset för lyckoforskningen ökat.
Men BNP-måttet, med sina fel och brister, verkar ändå stå stabilt i de flesta länders nationalräkenskaper, eftersom alternativen än så länge framstår som för opålitliga, för att inte säga flummiga. Vad som skulle kunna ändra på den inställningen är när den gröna omställningen får fullt genomslag och tvingar fram andra typer av beräkningar och kalkyler.
