Vad händer?
Spanske fotbollsförbundets ordförandes tvångskyss och framför allt hans total oförmåga att inse det olämpliga i sitt beteende, visar i blixtbelysning hur många män inte förstått att det är nya tider som gäller. Eller som Emma Frans formulerade det i en artikelserie i SvD: Varför har det blivit så svårt att vara man?” Svaret på den frågan sysselsätter en hel industri av självhjälpsgurus från den misogyne, arrogante och uppenbarligen kriminelle ”kungen av toxisk maskulinitet”, Andrew Tate, över den mer strikte, asketiske, men också arrogante Jordan Peterson till den populistiske och konspiratoriske före detta nyhetsankaret Tucker Carson. Alla kommer med förslag på mer eller mindre enkla lösningar på detta mångfasetterade problem med olika aspekter, som att spermakvaliteten och testosteronnivåerna bland män är rekordlåga, men framför allt att arbetsmarknaden har och fortsätter att förändras. Borta är de typiskt manliga jobben som krävde fysisk styrka, men inte så mycket utbildning. I dag talar man om att de nya arbetstillfällena kommer dels i STEM-sektorn dvs teknik, matematik och ingenjörskonst, dels i HEAL-sektorn med fokus på vård, hälsa, utbildning och administration. Problemet ur det manliga perspektivet är att båda sektorerna kräver att man utbildar sig ordentligt för att komma i fråga och att den största tillväxten dessutom sker i den mjuka HEAL-sektorn där många män med traditionella värderingar har svårt att finna sig till rätta. Inte konstigt att ett antal män blir bittra och längtar tillbaka till hur det var förr.
Redaktionens kommentar:
Att ett antal män tycks ha svårt att hantera att det är kvinnorna som familjens starkast lysande stjärnor och försörjare finns det två aktuella, politiska exempel på. Dels den norske utrikesministern Anniken Huitfeld, vars man handlat med aktier i bolag som kan ha påverkats av politiska beslut sedan Huitfeldt blev minister, dels den estniska premiärministern Kaia Kallas, vars man ägt aktier i ett bolag som haft aktier i ett annat bolag som i sin tur gjort affärer med Ryssland. I båda fallen kan man filosofera över varför dessa män valt att inte ta hänsyn till deras partners utsatta positioner, utan låtsats att det var OK med ”business as usual”.
