Vad händer?
Den svenska versionen av individualism har länge fascinerat såväl forskare som politiska debattörer. Den har till och med fått ett smeknamn, inlånat från Astrid Lindgren: Pippiparadoxen. Pippi Långstrump förkroppsligar den totala individuella friheten, medan grannbarnen Tommy och Annika står för det präktiga och trygga och får därmed symbolisera den starka välfärdsstaten.
Sverige är naturligtvis inte den enda nationen vars invånare bejakar individualismen. En snabb titt på alltid lika intressanta World Values Survey bekräftar att vi är i gott sällskap av nästan alla västerländska demokratier när det gäller att bejaka sekulära och självförverkligande värderingar.
Även om individualismen inte är specifikt europeisk, så kan man ändå spåra dess ursprung till de gamla grekerna (var annars?). Därefter har den utvecklats på många sätt, inte minst i den amerikanska självständighetsdeklarationen och konstitutionen, som erkänner och skyddar individens rättigheter, för att nu gå ytterligare en fördjupning till mötes. Världen kommer nämligen knappast att bli mindre individualiserad, utan snarare tvärtom, när AI och annan ny digital teknik ökar våra möjligheter att förverkliga oss själva och skräddarsy våra upplevelser och därmen våra liv.
Redaktionens kommentar:
Individualismen har uppenbara nackdelar, inte minst risken för ensamhet, och det finns förstås alternativ. Som en motpol till den fördjupad individualismen står det motsatta – kollektivismen med klansamhället, där traditionella värderingar, ofta med religiösa inslag står i centrum, liksom familj, heder och en avvaktande inställning till ”den andre”. Av världskartan i World Value Survey framgår att dessa värderingar fortfarande dominerar i sådana delar av världen som Mellersta östern, Syd- och Mellanamerika samt Afrika, vilket innebär en särskild utmaning i den svenska kontexten, eftersom det är från dessa länder som merparten av de nya svenskarna kommer, med en uppenbar risk för kultur- och värderingskrockar som följd.
