Vad händer?
Att fundera på hur morgondagens stad ska se ut och fungera är en synnerligen vanlig aktivitet som allt från överstatliga organisationer över media till privata företag, med liv och lust, ägnar sig åt i olika rapporter. Några exempel är FN, EU, KPMG, Deloitte National Geographic och Vox. I och för sig kan man förstå varför. Staden är vårt gemensamma hopp och framtid. Redan i dag bor mellan 55 och 75 procent av världens befolkning i städer (beroende på hur man räknar) och den globala stadsbefolkningen beräknas öka med åtminstone ett par miljarder invånare till år 2050. Om den ekvationen ska gå ihop måste staden förändras och utvecklas. Hur det ska gå till framkommer (förhoppningsvis) av de olika rapporterna. En gemensam nämnare i dessa är att de förutspår att staden kommer att ha bestämda åsikter kring hur dess invånare ska bete sig. Självklart gäller det allt som har med hållbarhet, återvinning och cirkuläritet att göra, men även mobilitet, hälsa, arbetsliv och umgänge tycks i framtiden vara stadens angelägenhet. Individuell kollektivtrafik, solpaneler, takodlingar, och en och annan vindsnurra in, soptippar, kontorslokaler, och privatägda bilar ut, för att göra en brysk och lite orättvis sammanfattning. Vidare behöver vi tänka om när det gäller såväl var (dvs. distansarbete) som även hur (kortare arbetsveckor) vi arbetar. Bostadsområden och stadsdelar måste bli mindre segregerade för att undvika spänningar, vilket innebär att någon form av social housing kommer att behövas. Och stadens hälsovård kan inte längre bara finnas där om någon blir sjuk, utan tvärtom går in förebyggande med tidiga insatser, med hjälp av ny, digital teknik.
Redaktionens kommentar:
Visst låter det spännande? Möjligen kan man undra hur denna framtidsstad ska hantera sina invånares integritet, men det ska väl förhoppningsvis gå att lösa. Vad som är lite mer bekymmersamt är gapet mellan dessa visioner och den faktiska situationen i många av dagens städer, och då handlar det inte bara om de specifikt svenska utmaningarna med skjutningar och sprängningar. En artikel i SvD nyligen påminde om hur det hippa, techbolagstäta San Fransisco efter pandemin utvecklats till en stad där hemlöshet, drogförsäljning och kriminalitet har blivit vardag. Därmed inte sagt att visionerna är bortslängda, utan bara att det finns en viss uppförsbacke.
