Vad händer?
En perfekt storm av omvärldsförändringar, som för början var positiva, men som nu allt fler upplever som överdrivna och problematiska, har vänt vinden, från liberalism till nationalism. Globalisering, migration, digitalisering och överstatlighet, för att nämna de viktigaste faktorerna, har skapat en vardagsverklighet som känns främmande och obegriplig för många, och som även upplever sig som förlorare i denna verklighet.
Boven i dramat blir då den hittills dominerande filosofiska förklaringsmodellen, liberalismen som inte bara tillåtit denna utveckling, utan uppmuntrat den och hjälten å andra sidan nationalismen, som erbjuder en annan verklighet och förklaringsmodell.
Nationalism är en bred term som omfattar såväl positiva som negativa typer av nationell anknytning. Till de positiva hör historiskt de många självbestämmanderörelser som störtade absoluta monarkier i kölvattnet av de amerikanska och franska revolutionerna, liksom de som något århundrade senare störtade rasmässigt och ekonomiskt exploaterande koloniala regimer. Till de negativa hör den exkluderande eller etniska nationalismen, som ställer grupp mot grupp och utser vissa grupper till andra klassens medborgare. som utnyttjas av auktoritära ledare som Trump (icke-vita), Orban (icke-ungrare), Modi (muslimer) och Xi (tibetaner, mongoler och uigurer) för att tillskansa sig och behålla makt.
Utmaningen för nationalisterna är att dagens verklighet inte gör halt vid nationsgränsen, vare sig det handlar om klimat, miljö, pandemier, brottslighet, teknik, upplevelser, migration eller media. Vissa företeelser som brottslighet, och migration kan man försöka stoppa, men när det gäller pandemier,klimat och miljö är det utsiktslöst. Media och upplevelser kan till viss del stoppas med censur, men först när nationen övergått från demokrati till autokrati.
Slutsatsen blir (eller borde bli) att, med tanke på hur världen ser ut i dag, så är liberalismens öppna win-win samhälle att föredra framför nationalismens slutna nollsummespelssamhälle. Eller för att citera Albert Einstein: ”Nationalismen är barnslig. Den är som mänsklighetens mässling”
Redaktionens kommentar:
Samma utmaningar finns i den svenska kontexten, där Sverigedemokraterna framgångsrikt utnämnt sig själva till nationalister och fått stora delar av befolkningen att ställa sig bakom bilden av invandrare som andra klassens medborgare. För att återta initiativet arbetar Socialdemokraterna som bekant nu med att lägga om sin politik och inte minst göra en positionsförflyttning i migrationsfrågan. Den liberale riksdagsledamoten Mauricio Rojas konstaterar i en krönika att partiet nu lämnar den sociala ingenjörskonsten och det politiska hantverket som strategi och övergår till att bejaka nationalism i form av det svenska som grund för gemenskap, under parollen ”Sverige ska bli mer som Sverige”. Vad det innebär för den politiska kartan är omöjligt att förutse, men det lär bli en spännande tid fram till valet 2026.
