Vad händer?
Visst har AI använts av politiska kampanjstrateger världen över i många år vid det här laget. Mest uppmärksammat var nog när Trump under valkampanjen 2016 tog hjälp av det numera famösa bolaget Cambridge Analytica för att skicka skräddarsydda meddelanden till olika väljargrupper. Men han har sannerligen inte varit ensam. Alla partier, som har råd, använder AI på olika sätt i sina kampanjer. Mest udda är kanske Det syntetiska partiet i Danmark, som beskriver sig som ” en AI-driven antipolitisk partisammanslutning”. Där ligger den svenska Folklistan i lä.
Men de AI-applikationer som hittills prövats framstår som tämligen beskedliga i jämförelse med vad som nu väntar oss väljare. På område efter område kliver AI in. Det börjar med att dagens trender fördjupas. De skräddarsydda meddelanden blir ännu mer fokuserade och når ned på individnivå, väljaranalyserna blir ännu mer exakta och kommer i realtid och kampanjfinansiering och insamlingsmetoder blir effektivare och mer framgångsrika.
I nästa fas, som kan dröja några år, vidgas perspektiven. Då klarar AI av att självständigt, utan mänsklig inblandning, utforma och sprida olika politiska budskap. Nästa steg kan bli att AI – också självständigt –skapar ett eget politiskt parti, som lockar till sig mänskliga kandidater som vinner val. Slutligen kan man tänka sig att en AI röstar åt enskilda väljare, som matar AI:n med sina sociala, ekonomiska och politiska preferenser, eller så kan AI:n själv dra slutsatser kring önskat parti genom att gå igenom väljarens aktiviteter på sociala media (mer om detta i nästa trend), vilka poddar hen lyssnar på, vilka kommentarer och likes hen gör, osv. Å ena sidan skulle detta öka väljardeltagandet kraftigt. Å andra sidan skulle det ytterligare frikoppla människor från att förstå politik och engagera sig i demokrati.
Redaktionens kommentar:
Ovanstående framtidsscenario som inte är så långt bort, tål att tänka på. Hur ska man undvika att väljaren blir en mer eller mindre viljelös försökskanin för mänskliga och/eller virtuella valstrateger? En annan minst lika viktig fråga är hur den tysta majoriteten, som sällan formulerar sig på nätet, kan komma till tals? För att AI ska fungera krävs att den lärs upp med hjälp av enorma mängder av digital information, som aktörerna lättast hämtar från nätet. Det innebär att de tankar och konversationer som förkommer utanför nätet (om det finns några nuförtiden) riskerar att inte ligga till grund för de slutsatser som dras av AI:n. Känns tryggt, eller?
