Vad händer?
Att vara kameraman är uppenbarligen inget framtidsjobb, som framgick av trenden ovanför. Ny teknik är disruptiv och slår obönhörligen ut mängder av yrken i accelererande takt, vilket bl.a. Carl Benedikt Frey konstaterar i sin nya bok The Technology Trap: Capital, Labor, and Power in the Age of Automation. Frey blev näst intill kultförklarad, tillsammans med sin professorskollega Michael Osborne, när de år 2013 publicerade den första vetenskapliga artikeln som pekade på att närmare hälften av alla jobb (i USA) riskerade att robotiseras till år 2030. Frey menar att ny teknik är det bästa som har hänt oss. Vi har ju kunnat automatisera bort fysiskt ansträngande och farliga jobb. Men samtidigt har teknikutvecklingen inneburit att medelinkomstjobben, som inte krävde någon högre utbildning, försvunnit för framför allt män, vilket riskerar att skapa spänningar i samhället. (Frey har t.ex. i en studie kunnat se ett samband mellan automation och röster på Donald Trump.)
Det är i det här perspektivet man ska se de svenska politikernas och arbetsmarknadens parters försök att enas om ett nytt huvudavtal och inte minst att Metall tycks vara beredda att diskutera vidare, trots att LO enhälligt sagt nej. En viktig punkt i avtalsförslaget var just rätten till fortlöpande kompetensutveckling, vilket förmodligen är den bästa (eller möjligen enda) trygghetsförsäkringen i dessa och kommande tider.
Redaktionens kommentar
Vad är det då för nya jobb som kommer? Här finns det en uppsjö av mer eller mindre realistiska förslag. Tidningen Chef föreslår följande nya yrken i Corona krisens spår: Jobb-hemifrån-koordinator, Röstdesigner, E-hälsofacilitator, Syftesplaneringschef samt virtuell mötesplanerare. Trygghetsrådet, TRR kom med sina förslag till framtidsyrken före pandemin, vilket har inneburit ett bredare perspektiv och inte bara kopplat till distansarbete. Några exempel är Gig-manager, Robotpersonlighetsdesigner, Klimatrevisor, Vertikalodlare, Etikutvecklare, DNA-coach samt Oldfluencer
