Vad händer?
Pandemin har som bekant inte bara påverkat hur vi vill arbeta, utan i minst lika hög grad hur vi vill bo i fortsättningen. Ett otal opinionsundersökningar från fastighetsmäklare, byggbolag, banker och konsultföretag visar tämligen tvärsäkert upp ungefär samma resultat. Målbilden tycks vara en idyllisk liten, men rymlig villa med egen trädgård och gärna pool, samt möjlighet till hemmakontor. Bostaden ligger antingen utanför, men i nära anslutning till de centrala delarna av en stad, eller i tätortsnära landsbygd. I närområdet finns, på något fantastiskt sätt, ett rikt utbud av caféer och restauranger, rekreationsområden, samhällsservice som vårdcentral, kulturaktiviteter och helst även en träningsanläggning. Denna tulipanaros är det naturligtvis ytterst få förunnat att hitta, så vad gör vi andra i en post-pandemisk vardag? Väljer vi att söka oss tillbaka till storstaden med små ytor, skyhöga priser och sällan några riktiga grönområden i sikte? Eller föredrar vi vardagsvillan i förorten där det mysiga caféet och storstadspulsen visserligen lyser med sin frånvaro, men en kopp kaffe i trädgården går alltid att skaka fram. Dessutom tål det att påminna om att även detta val inte är för alla, utan bostadsmarknaden efter pandemin kommer att vara minst lika dysfunktionell och uteslutande som den var före.
Redaktionens kommentar
Det är inte bara vi svenskar som är i valet och kvalet när det gäller bostad. Pew Research och BBC visar upp en motsvarande bild för USA respektive Storbritannien. I USA planerar de som kan att lämna stadskärnorna och slå ned sina bopålar i förorterna. Dessutom tror var femte amerikan att det område där man bor aldrig blir sig likt igen. I Storbritannien är drömmen ett hus på landet, gärna i Cornwall, med gott om utrymme och absolut med havsutsikt. Vem skulle inte vilja flytta med?
