Vad händer?
Putin, Flamman och Oikos – se där en trio disparata källor kring den multipolära världsordningen som kan göra vem som helst förbryllad. Alla har olika ingångar och perspektiv, men har kommit fram till samma slutsats – den unipolära världsordningen, med USA som enda världsmakt, som rått sedan Sovjetunionens kollaps och Berlinmurens fall 1989 närmar sig sitt slut. I stället växer bilden fram av en multipolär, delad eller rentav sprucken värld, med Kina, Ryssland, Indien och möjligen EU som konkurrerande maktsfärer, när USA tröttnat på att vara världspolis.
Det förbryllande är att det på sistone har hänt något som verkar göra denna ”oundvikliga” utveckling inte fullt så oundviklig – Rysslands krig mot Ukraina. Västvärldens demokratier med USA och EU i spetsen sluter upp bakom Ukraina på ett sätt som varken var självklart eller framför allt något som Putin hade räknat med. Ingen vet hur det ska sluta och denna uppslutning lär knappast vara för evigt, men den geopolitiska kartan är omritad. USA är fortfarande, om inte en ohotad, så åtminstone en kraftigt dominerande världsmakt. EU ser ut att hålla samman överraskande väl. Ryssland lär få svårt att hävda sig som regional stormakt och inte bara ”en bensinstation maskerad till nation” och Kinas expansion har naturligtvis inte upphört, men dämpats i skenet av den taffliga pandemihanteringen, ökad global protektionism och svårhanterliga handelsrelationer med USA.
Förbryllningen lär kvarstå. Det man kan hoppas på är att den konstitutionella, västerländska demokratin visar sig vara tillräckligt robust för att stå emot illiberala, auktoritära och/eller diktatoriska staters försök att hävda att de ska ha rätt till givna platser i den multipolära världsordningen som tids nog lär komma.
Redaktionens kommentar
Det är inte bara världsordningen som fragmentiseras. Det gäller även vår individuella verklighet, konstaterar Jan Gradvall i en, som alltid, läsvärd krönika i Dagens Industris Weekendbilaga. Han slår fast att inom hans bevakningsområde, populärkulturen, är den stora trenden att ingen längre kan ha koll, när det t.ex. läggs ut 60 000 nya låtar på Spotify och Apple Music varje dag. Det finns inte längre något centrum, eller för del den delen sanning, varken i populärkulturen eller världen i stort. Relativisering och ”alternativa fakta” har tagit över, åtminstone i sociala medier och dessa formar i sin tur allt fleras verklighetsbild. Men som alltid när det finns en trend så finns det en mottrend. Den är svag än så länge, men artiklar om ”social media fatigue” dyker upp oftare. Om det leder någonstans återstår dock att se.
