Vad händer?
Somliga hävdar att slutet är nära, andra att det är dags för nästa steg, medan ytterligare några anser att hela idén måste tänkas om. Åsikterna om kapitalismens framtid är många och spretiga. De flesta är dock överens om att den historiskt har tjänat oss väl genom århundradena och lyft nationer och människor ur fattigdom, men att nackdelarna främst i form av ojämn resursfördelning nu börjar bli besvärande. Det märks i tre stora klyftor: en rumslig klyfta mellan blomstrande städer och kämpande landsbygd, en klasskillnad mellan personer som har en högskoleutbildning och de som inte har det, samt en global klyfta mellan stabila hög- och medelinkomstländer å ena sidan och sköra låginkomststater å andra sidan. Det märks också i en alltmer ojämn inkomstfördelning inom länderna.
Frågan är vad som kan göras åt saken. Någon menar att företagen måste ta större samhällsansvar och inte bara se till aktieägarnas intressen, fast den åsikten delas inte av alla. Andra hävdar att den gemenskap som lokalsamhället erbjuder behöver lyftas fram och förstärkas. Några kopplar kapitalismens framtid till hanteringen av det som de kallar ”förtvivlans dödsfall”, dvs. allt från självmord, över alkoholism till drogberoende, inklusive det dramatiskt växande opiatmissbruket. Sammantaget handlar det om att skapa en mer inkluderande kapitalism som kan fungera i harmoni med det omkringliggande samhället och vars arbetssätt och effekter kan accepteras av en majoritet av medborgarna.
Alla tror dock inte att kapitalismen kan räddas. Den tyska journalisten Ulrike Herrmann har gjort sig ett namn på att förutspå kapitalismens död när vi, enligt henne måste gå från tillväxt till nedväxt för att rädda planeten. I stället väntar ett samhälle som visserligen har kvar privat ägande och inte är en planekonomi, men där staten med fast hand kraftigt begränsar aktiviteten i ekonomin och inför ransonering på det mesta. Hur nu det skulle gå till utan att inrätta en diktatur.
Redaktionens kommentar:
Här i Sverige har kapitalismen en hängiven försvarare i Johan Norberg. Hans ”Det kapitalistiska manifestet” som kom på svenska för ett par år sedan, har nu givits ut på engelska, prisats på X av den ständigt provokationsförtjuste Elon Musk och därefter har försäljningssiffrorna rasat i höjden.
I sak konstaterar Norberg, i likhet med många andra bedömare, att kapitalismen historiskt har tjänat oss väl. Han menar, och här skiljer han sig åt, att det kan den fortsätta att göra om vi bara väljer att bejaka den globala handeln i stället för att satsa på kontraproduktiv protektionism och accepterar att kapitalism inte bara består av vinster, utan att förluster är minst lika viktiga, för att slå ut olönsamma företag med gamla affärsmodeller och därmed ge plats för nya, livskraftiga.
