Vad händer?
Industri 4.0 är (nästan) här. På fabriksgolvet jobbar självständiga robotar, samarbetande robotar, som kallas cobotar, samt, i allt mindre utsträckning, människor. Tekniken gör sig påmind överallt. Som spindeln i nätet finns AI som övervakar, styr, förutsäger och formger, men också underlättar. Fabriken är naturligtvis uppkopplad mot nätet. Här lägger man till ett I som i Industrial till Sakernas nät och får IIoT (Industrial Internet of Things), där alla maskiner pratar med varandra och ser till att tillverkningen flyter på utan några avbrott. På köpet får man ett gigantiskt cybersäkerhetsproblem där hela fabriker riskerar att bli hackarnas och utpressarnas gisslan. Därför spenderas det miljarder på olika typer av avancerade, digitala skyddslösningar, dock inte alltid med någon större framgång.
Effektiviteten och produktiviteten i den nya typen av fabriker ökar i jämförelse med de mer traditionella. En studie från MIT visar att människor och cobotar som samarbetar är 85% mer produktiva än enbart robotar eller människor. Miljön är också vinnare när avfall och (mänskliga) fel i produktionen minskar.
Redaktionens kommentar:
Ny teknik och AI är nog bra på alla sätt och vis, men den stora utmaningen för både tillverkningsföretagen och samhället som helhet är bemanningen. För inom överskådlig framtid kommer det fortsatt att behövas människor som har det övergripande ansvaret för produktionen. Inte så många som tidigare och framför allt med en helt annan kompetens. Här ligger utmaningen – det som på engelska heter reskill och upskill, dvs lära om och lära nytt. Industri och samhälle behöver samarbeta och se till att dagens medarbetare klarar morgondagens mer avancerade arbetsuppgifter, för annars riskeras inte bara driftstörningar, utan störningar i hela samhället.
