Vad händer?
Klimatförändringen är många politikers värsta mardröm. En majoritet av väljarna och då speciellt de unga, är oroliga för negativ klimatpåverkan, samtidigt som de inte är speciellt intresserad av att ändra sitt sätt att leva för att minska sin egen klimatpåverkan.
Inte blir det bättre av att forskning upprepade gånger har visat att varmare klimat och mer extremt väder bidrar till en mängd negativa utfall som fler våldsbrott, politisk instabilitet och att regimer kollapsar, för att nämna några. Den dystra sanningen, som politikerna måste förhålla sig till och om möjligt åtgärda, är att jordens komplexa klimatsystem löper stor risk att nå ”tipping points” genom den fortsatta förbränningen av fossila bränslen, med oförutsägbara och icke-linjära konsekvenser.
Å andra sidan – Försök att som politiker göra något för att bromsa utvecklingen genom att t.ex. höja bensinpriset eller införa nya miljöregler och gatorna översvämmas omedelbart av protesterande gula västar eller traktorer, för att inte tala om klimatförnekande populister som genast utnyttjar situationen för sina egna, destabiliserande syften.
Så till sist lär det bli upp till den enskilde politikerns samvete hur hen ska agera. En oväntat förebild, inom ett helt annat område, kan väl vara talmannen i USA:s representanthus, Mike Johnson, som till sist, med risk för att förlora sitt jobb, släppte fram miljardstödet till Ukraina med motiveringen: ”Det gäller att befinna sig på rätt sida av historien”.
Redaktionens kommentar:
Sverige är onekligen ett paradexempel på det klimatpolitiska dilemmat. Tidöpartierna vann valet bland annat på att lova lägre bränslepriser, som man också levererat, men till priset av en, åtminstone för tillfället, kraschad miljöpolitik. Tunga instanser, som Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket konstaterar i sina rapporter att Sverige inte kommer nå miljömålen (utom möjligen läkemedel i miljön) varken 2030, 2035 eller 2045. Den slutsatsen är å andra sidan inte politisk gångbar, eftersom tre av fyra svenskar vill se politik som når klimatmålen, så därför uppträder miljöministern på en minst sagt slak lina och försäkrar att även 2030-målet kommer att nås genom diverse åtgärder som ska presenteras av en utredning som lägger fram sina förslag först år 2027. Lycka till!
