Vad händer?
Det sker ständigt nya och hoppfulla saker kring skola och utbildning. Eller borde åtminstone göra. För dryga 30 år sedan skev jag i min bok ”Efter Stålbadet” att ”90-talet borde bli det decennium då datorn övergår från att vara ett speciellt ämne i högstadiet till att bli ett allmänt förekommande och självklart arbetsredskap som genomsyrar hela undervisningen från första klass.” Så blev det knappast då och nu går den svenska trenden snarare åt motsatt håll, med en vurm för papper, penna och katederundervisning. Avsikten är säkert god, men det går inte att tänka bort att skolbarnen redan lever i en datoriserad vardag och den kommer bara ha förstärkts när de tids nog lämnar skolan. Så utbildningssektorns hoppingivande framtidstankar produceras någon annanstans än i Sverige och då finns det många källor att välja på som t.ex. EU, OECD, UNESCO och World Economic Forum, för att bara nämna några av de mer namnkunniga. Bilden som växer fram från dessa och andra globala aktörer är samstämmig: Klassrummet flyttar ut på nätet, när distansundervisningen, som fick sitt genombrott under pandemin, utvecklas och förfinas. Vidare revolutionerar AI all undervisning, som därmed kan bli alltmer personlig och skräddarsydd. AI tar också hand om administration, rättning av prov, närvarokontroll, osv. Dessutom blir utbildning något man ägnar sig åt hela livet i olika omgångar och på olika sätt, ofta med hjälp av specialkonstruerade mikrokurser, som tillhandahåller just den typ av nya kunskap som du behöver vid ett visst tillfälle. Förutom AI blir även AR (förstärkt verklighet) och VR (virtuell verklighet) vardagliga inslag i undervisningen. Allt detta borde vara på plats runt år 2030, men tidtabeller ska man som bekant inte lita på.
Redaktionens kommentar:
Återstår att fundera på vad som händer med läraren. Alla förstå-sig-påare hävdar med emfas att läraren blir kvar och lärarrollen förstärks som en motvikt till allt det digitala. Samtidigt menar Harvardprofessorn Debora Spars att på samma sätt som vi redan i dag har en känslomässig relation med vår mobiltelefon så dröjer det inte länge förrän vi blir kära i våra robotar. I förlängningen borde det innebära att robotar kan ta över lärarrollen och att mänskliga lärare då borde bli rätt överflödiga, eller?
